Minnen försvinner

Minns hur det var när kudden bredvid vilade ett ansikte i sin famn.
Kommer ihåg doften av ditt hår, värmen från din kropp. Det var som igår.

Dina ögon, ditt leende när du vaknar, dina armar om mig, dina belåtna suckar.
Din röst, så mild och alltid en tröst.
Din hand som försiktigt smekte mitt bröst.
Jag vänder mig om, alla minnen försvinner.
Kanske var det en dröm om en underbar framtid.

Publicerad av Dikterochsant

En man som leker med ord. Ord som kommer från mitt inre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: