minnen som vaknar

Drömmar som håller
Spår av förflutet, levde man där?
Bland käppar och dödande blåsrör.
Hos knivsår och sörjigt blod.
Bland psykopater i cremegul Mercedes.
Helt plötsligt öppnade jag dörren och kastade mig ut.
Ut i det okända.
Där rullade jag runt och reste mig opp.
Oskadd, inte ett spår på min kropp.
Finns inget som påverkar längre.
Skyddad av egot som växt i min knopp.
Osårbar, som en superhjälte vandrar jag vidare.
Återigen har jag lurat mig förbi.
Vandringen på vägen genom dödsskuggans dal.