minnen som vaknar

Drömmar som håller
Spår av förflutet, levde man där?
Bland käppar och dödande blåsrör.
Hos knivsår och sörjigt blod.

Bland psykopater i cremegul Mercedes.
Helt plötsligt öppnade jag dörren och kastade mig ut.
Ut i det okända.
Där rullade jag runt och reste mig opp.

Oskadd, inte ett spår på min kropp.
Finns inget som påverkar längre.
Skyddad av egot som växt i min knopp.
Osårbar, som en superhjälte vandrar jag vidare.

Återigen har jag lurat mig förbi.
Vandringen på vägen genom dödsskuggans dal.

Publicerad av Dikterochsant

En man som leker med ord. Ord som kommer från mitt inre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: