Ondskan knacka på

Stormvindar piskade
livslusten föll till marken
Färgprakten blandades,
Solkades och försvann

Regnpiskets smatter mot rutan
Mörkrets tunga filt
Närde ångest och depressioner
Hos både människa och vilt.

Hoppet hade stannat
Kärleken var slut.
Lusten var ett minne blott
och livets färg var grått

Då kom döden fram till dörren
Och lät ondskan knacka på
Det är dags att lämna livet
ta hin håles hand och gå.

Publicerad av Dikterochsant

En man som leker med ord. Ord som kommer från mitt inre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: