Mot fjärran

I fjärran
Så långt bort att ögon inte ser, röster inte hörs.
En känsla av vitaste vitt.

Här
Så nära att hjärtslag känns som dovaste bas
Så tyst att andning blir till ett störande avgrundsvrål
Så svart som mörkaste svarta.
Ytterligheter i ytterligheternas val
Stanna och gå sönder

Lämna och trasas i bitar
Ett ovalbart val
Ohörbart skriket är
Vanmakt, längtan bort
Mot fjärran