Tar ingenting för givet.

Adderar, subtraherar och dividerar.
Summan blir den samma hur jag än agerar.
Räknar på fingrar, kulram och tår.
Det kändes som att det var igår.
Jag levde ett liv som var helt utan dig.

Inget för mig, absolut inget för mig.
Dagar och månader och snart ett år.
Om jag visste receptet för hur det skall gå.
Skulle jag troligtvis faktiskt förstå.

Du väckte en sovande del utav mig.
Hoppas det var ett smart drag av dig.
Jag slumrar en stund och drömmer om livet.
Tar ingenting för givet.

Du är…

Dina ord landar i mitt bröst likt månskäran vilandes på slöjmoln på skymningshimmel.
Fyller mig med lugnet som jag aldrig haft.
Din blick skär likt blankt stål genom mitt bröst.
Träffar mitt hjärta och visar mig vägen, vägen till det jag aldrig känt.

Ditt skratt ger mig leenden min spegel aldrig sett.
Du är kudden jag landar på när jag faller.
Du är…

du lever livet men dör döden

Sitter och tittar på mig själv när jag sover.
Vem är du?
Vart är du på väg?
Du ser så lugn ut. Så harmonisk.
Men ser svetten i din panna. De av svett blöta lakanen.

Vet att när du vaknar är du allt annat än harmonisk.
Då, direkt då, i den sekund du vaknar så börjar jakten.
Jakten på drogerna.
En lina vid sängen, ett glasrör.
Det är din frukost.

Utan den överlever du inte dagen.
Är det ett liv? Varför blev det så?
Istället för kaffe blir det en lina till.
Så att kroppen stabiliseras, skakningarna upphör.
Svetten slutar att rinna.

Du lägger en timma på att fixa så ditt sargade trasiga ansikte inte skall avslöja.
Kall dusch, varm dusch, du sitter på en pall i duschen och bara väntar.
På att lugnet skall komma.
Hjärtslagen lugna ner sig.
Du går till jobbet, strandvägen, solen lyser redan. Den värmer.

Du stannar på vägen. Möter vänner, tar en lina till.
Nu är du klar för jobb. Klockan är bara 8.
Du har fått en bra start. Du kommer dö av den men just idag känns den bra.
Din familj är borta för länge sen. Du var skicklig på att stöta bort dom.
Sitter kvar och tittar på dig. Ovanifrån.
Du lever livet. Men du dör döden.

minnen som vaknar

Drömmar som håller
Spår av förflutet, levde man där?
Bland käppar och dödande blåsrör.
Hos knivsår och sörjigt blod.

Bland psykopater i cremegul Mercedes.
Helt plötsligt öppnade jag dörren och kastade mig ut.
Ut i det okända.
Där rullade jag runt och reste mig opp.

Oskadd, inte ett spår på min kropp.
Finns inget som påverkar längre.
Skyddad av egot som växt i min knopp.
Osårbar, som en superhjälte vandrar jag vidare.

Återigen har jag lurat mig förbi.
Vandringen på vägen genom dödsskuggans dal.

Lillelördag

Lillelördag.
Häller upp ett glas med Brännvin special. Sveper det, kastar glaset, dricker nästa ur flaskan. Jävla ungar till att föra oväsen.
Hade jag inte en öl kvar
Letar i kylen, hittar bara ketchup och falukorv.
Jävla misär. Man kan inte äta sånt till frukost
Hittar ölen, öppnad, vid sängen.

Sveper den, fy fan vad äckligt.
Kan nån få tyst på ungarna?
Tar lite mer brännvin, gurgla runt, blir av med ölsmaken.
Livet leker
Det blir en bra dag, igen